måndag.

får man säga upp sig från allt om man inte vet varken ut eller in längre?
får man lämna allting och bara gå utan att någon säger emot?
Om man fick det, så skulle jag göra det på en gång!
jag vet ingenting längre.
vet inte vart jag har någon alls, vet inte vart jag ska ta vägen.
vill helst åka bort någonstans och lämna allting där, allting som jag inte vill bli påmind om igen.
för jag orkar inte med det längre.
det där när man tror att allting äntligen har ordnat upp sig och blivit bra, och sen kommer allting bara tillbaka igen.
alla bilder, alla ord, allt som hände och allt alla sa.
den där morgonen.
morgonen som var den värsta i mitt liv.
och dagen när dom där orden kom, som man gått och väntat på i flera månader.
Även fast jag visste att dom skulle komma, så kom dom som en chock.
och det där allra sista ; ..fast det har du väl redan förstått.
allt det där kommer tillbaka om och om igen, fast det snart är ett år sen.
ett år, och det känns som om det var igår.
efter allt det där, så har jag oftast känt mig otroligt ensam.
har känt att jag inte haft någon att vända mig till.
jag har fortfarande svårt att lita på människor, och jag tror att det beror på allt det där.
jag har fortfarande inte hittat tillbaka till mig själv.
Jag har blivit en helt annan person än innan.
jag hatar att vara beroende av andra, men samtidigt hatar jag att vara ensam.
Jag förstår fortfarande ingenting.