tisdag.

Måste faktiskt säga att det mesta känns allmänt jobbigt just nu.
Vet inte riktigt varför.
Och det gör att jag bara inte orkar.
Det är någonting i mig som liksom känns som att jag stänger ut allt, det säger stopp nånstans.
Det känns som att nånting har vänt sig emot allt.
Det går inte att förklara!
Jag vill åka bort. Bara för en liten stund, det skulle vara skönt.
Åker i och för sig till Linköping nästa vecka.
Men jag menar liksom bort själv nånstans.
Jag behöver tid för mig själv, tid för att tänka.
Det är nog precis det jag behöver just nu.
Tid för att tänka, och för att prata ut med någon som orkar lyssna.
Någon som förstår och vet hur jag ska göra med allt.
Jag känner verkligen att jag skulle behöva det mer än någonting just nu.
För jag har verkligen aldrig känt på det här sättet förut.
Det liksom skrämmer mig på ett sätt, att inte veta.