torsdag.

är så jävla trött på allt!
Så trött på att det ska vara så här, hela tiden.
Och jag saknar alla, som det var förut.
Pappa träffar man inte speciellt ofta längre, även fast det bara tar ungefär 10 minuter att åka dit. Ändå är jag aldrig där.
Mamma träffar man varje dag, men när hon inte jobbar så känns det inte längre som att hon är speciellt hemma ändå.
Det känns ibland knappt som om hon ens vet var vi är någonstans. Det är liksom noll koll.
Och Sandra är den enda som nästan alltid verkligen är här. Men ibland försvinner hon också, men det är en annan sak.
Och jag, jag är här men inte här. Oftast är jag någon helt annanstans, iallafall i mitt huvud. Jag drömmer mig oftast bort, för det är lättare att inte finnas ibland.
och det känns som jag skiter totalt i skolan, allting får bara gå som det går. Jag orkar inte plugga till proven längre, jag orkar inte bry mig.
Och ändå var det nu som det kändes så bra.
Men man är bara på topp någon vecka i taget, tyvärr.
Nu mår jag illa hela tiden och jag har en konstig klump i halsen som inte försvinner.
Plus att jag sover skitdåligt, vilket gör att jag är trött hela tiden och jag är nästan aldrig hungrig längre. Jag kan knappt äta nånting.
Men det går väl över snart, som vanligt.
Jag har varit här förut ett antal gånger.