Hatar kvällar som den här.
att säga att allt är bra är att ljuga.
att säga att jag inte saknar det som var förut, är också att ljuga.
det fanns en tid när jag kände något som kallas trygghet.
när jag kände att jag hörde hemma och aldrig riktigt kände mig ensam.
när jag hade allt.
Allting är annorlunda nu.
jag känner mig vilsen i mig själv.
jag vet ingenting.
jag har förträngt allt det här.
Nu när det kommer fram gör det ont i hela mig.
det känns som att jag går och väntar,
väntar på något som jag innerst inne vet att det aldrig kommer hända.
på tal om att vänta så är jag trött på att vänta.
jag måste få veta nu.
att tycka om någon så det gör ont utan att veta
är nog bland det värsta som finns.
jag samlar mod varje dag, hela dagarna.
snart har jag tillräckligt.
Jag orkar faktiskt inte.
jag har haft en riktig tänkar helg och fått fram tankar som jag stoppat undan för länge sen.
jag visste att det skulle komma en dag när allt kom fram igen.
tankarna är alltifrån vad som hänt under de senaste månaderna, till vad som hände för ungefär ett och ett halvt år sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar