söndag.

Åh, jag blir så arg på mig själv för att jag alltid tänker såhär!
Hur ska jag någonsin kunna släppa någon inpå livet om jag alltid ska tänka som jag gör?!
Så fort det händer minsta lilla sak så börjar jag alltid tänka likadant.
Och nu till saken, vad är det jag egentligen tänker?
Jo, såhär är det.
Jag är så rädd för att släppa folk för nära inpå bara för att jag alltid tänker ; -Jag kommer bryta ihop totalt sen när dom lämnar mig. Jag skulle aldrig klara av det.
Och tänker man så, så är det inte alltid så lätt.
Det första jag tänker när jag träffar en ny person är, "Undrar hur det blir sen när jag blir lämnad."
Det går inte att tänka så, har jag också insett nu!
Så nu är det liksom en kamp mot min värsta rädsla.
Jag måste börja tänka om.
Det är inte alls säkert att det blir så att jag blir lämnad.
Gud vilken tönt jag är!
Jag ger alltid mig själv mer problem än vad jag egentligen har.
Så nu är det slut med det!
Dags att sluta tänka så jävla mycket och börja leva livet kanske?
JA TACK!