Inte igen.
Jag orkar inte.
Jag vet hur det blir.
Jag antar att det delvis är mitt fel.
Det värsta är, att det blir värre i morgon.
Det finns ingen kvar, ingen som förstår.
Jag förväntar mig inte att någon ska förstå.
För det är bara jag som vet hur det verkligen är,
och så kommer det förbli.
Jag vill inte lägga mina problem på någon annan.
Jag måste för första gången klara mig själv.
För det är bara jag som vet.
Ord som bränner, ord som sårar.
Klart som fan det kommer tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar