Några meningar, med några få ord kan göra en hel dag.
Samtidigt som det kan riva ner den där muren som aldrig blir mer än halv innan den rasar igen.
Det är sjukt vad lite det behövs för att man ska få tillbaka lite hopp.
Men sen är det ju det där med att inte hoppas på för mycket heller.
Just nu sitter jag mest och ser fram emot torsdagen, eftersom det är Lasse Stefanz på Boggberget då. Vilket brukar vara nästan roligast på hela sommaren.
Jag sitter också och funderar på hur i helvete jag ska ta mig hem därifrån på natten sen.
Men det är såna där problem som alltid löser sig på något sätt.
Förövrigt så är jag väldigt trött på regnet som aldrig verkar ta slut.
Det finns inte speciellt mycket att göra när det regnar och sen blir man så sjukt trött.
I morse vägrade jag till exempel att gå upp enbart för att det regnade.
Fick dock ge mig till slut när Sandra sprang iväg med mitt täcke, då var det liksom ingen idé längre.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar