Too late to cry, too broken to move on.

Det är inte lätt att inte veta vad man vill, det är något av det värsta som finns att inte veta.
Jag vet inte vad jag vill.
Det finns saker som jag vill, men när jag tänker efter så tänker jag alltid ; Vill jag verkligen det här?
Och då slutar det oftast med att jag inte gör nånting, eftersom jag inte kan bestämma vad jag vill.
Tänker man så, så kommer man ju inte kunna leva livet.
Tänk vad mycket man kommer ångra att man aldrig gjorde, tänk vad många chanser man missar.
Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte gjorde när jag hade chansen, och om det finns det redan nu, tänk då vad mycket det kommer finnas sen!
Okej, jag har hela livet framför mig. Men tänk om jag aldrig slutar tänka så?
Tänk vad mycket man kommer gå miste om då.
Det satt jag och tänkte på idag, och jag kom fram till att från och med nu så ska jag försöka sluta tänka så.
Annars missar man ju liksom hela livet om man sitter och velar ända tills det är försent.
Man ska ta chansen när man väl har den, för sen är det försent och då ångrar man att man inte sa eller gjorde det man tänkte.
Men jag ska ändå tänka så som alla säger: "Tänk efter före!"
Det är några ord jag aldrig glömmer, av olika anledningar x)