måndag.

Sommarlovet går sjukt fort känns det som!
Snart är verkligheten ikapp igen.

Och jag känner att jag vill inte.
Vill inte gå i Älvdalen till hösten.
Vill verkligen INTE!!

Jag vet egentligen inte riktigt varför men det är en väldigt stark känsla jag har.
Jag vill börja om på nått nytt ställe.
Vill verkligen det.

Samtidigt så vill jag verkligen inte gå om ett år heller.
Det är så svårt, komplicerat.

Det känns som att jag har kommit in en period där jag inte riktigt vet vart jag vill vara.
Vet inte riktigt vad jag vill.
Jag önskar att någon kunde komma och ge mig ett jobb nu.
Jag skulle utan tvekan ta det och hoppa av skolan på en gång.
Jag vill göra nåt galet och testa gränser.
Flytta ett tag och bo själv, bara för att få känna hur det känns.
Men så funkar det inte.

Och att åka bort under en tid funkar inte heller.
Förr eller senare måste man komma tillbaka och då är allt som vanligt igen.
Det förändrar inget att åka bort.

Just nu så är jag fast nånstans mitt emellan någonting,
jag vet bara inte vad jag står emellan.

Her right hand closed the front porch door
Suddenly a child no more
All the ribbons all the bows in a box now on her closet floor
Anxious for whats to come
Afraid to leave a place she loves