torsdag.

Jag är så trött på att nästan varje dag känna att tårarna är på väg.
Att alltid gå runt med tyngden i bröstet, att alltid vara trött och att aldrig någonsin kunna få ut dom här hemska tankarna ur mitt huvud.
Alla säger "tänk inte på det". Hur ska jag kunna låta bli när det alltid finns någonstans i bakhuvudet?!
Jag antar att det inte går att förstå om man själv inte har varit där.
Men att hela tiden gå runt och veta att allt det här underbara kommer att ta slut, att hela tiden veta det! Det vore en annan sak om jag inte visste det, om jag hade haft alternativ.
Just därför så är tid, varje minut, varje sekund guld värt för mig.
Jag hatar att hela tiden gå och ta ut det redan nu, men det går inte att få bort det. Det går inte att bestämma hur man ska känna och hur man ska må.
Vissa dagar är bra, då tänker jag inte alls på det.
Andra dagar är skit, när jag går runt och tänker på det en hel dag.

Samtidigt så är jag så glad för att jag har det här nu.
Det är underbart och jag har aldrig känt såhär förut.
Och jag skulle inte för allt i världen vilja förlora det!
Och det är dags att försöka börja leva i nuet och ta vara på all tid som finns att få.
Att njuta och vara lycklig!

Love in the past, is just a memory.
Love in the future, is just a fantasy.
Only here and now can we truly love!